Notering.

Jag bor så långt utanför stan att främmande människor pratar med varandra, och med mig, i omklädningsrummet på friskis. Två gånger har det hänt!

Ilskan sjuder i förorterna.

Nu har det hänt. FÖRTRYCKET har letat sig ända upp till Stockholms vita välutbildade överklass!

"– Jag är så engagerad därför att jag är så heligt förbannad, det är ett övergrepp på oss som individer och konsumenter, säger Åke Westberg."

Är det rasismen? Homofobin? Sexismen? Kvinnomisshandeln? Har det flyttat in flyktingar i ett av Stockholmsområdets flådigaste bostadsområden som har berättat för de boende om hur världen också kan se ut? Näerå, det skulle aldrig flyktingar ha råd med och de där jädra kommunisterna som tror att vi lever i ett patriarkat kan väl ta och vakna upp någon gång. Åk ut till norra Ängby ska ni få se på verkligt lidande!

För det som inträffat i bland annat Enskede och norra Ängby är en annan typ av övergrepp: Stockholm Gas har beslutat sluta leverera gas till området. Det kommer innebära att Herr Åke Westberg och hans grannar Stenmark och leBlanc kommer att behöva installera el för ca 200 000 kronor i sina tiomiljonerskåkar. Stackarna. Och med sådana efternamn förstår man ju att bankerna kommer att fnysa om någon av dem skulle behöva krypa till korset och ta ett lån (gud förbjude).

Den tragiska nyheten står att läsa i DNs nätupplaga, http://www.dn.se/sthlm/villaagare-tar-strid-for-gasen-1.871851. Som av en slump finns bara några rader längre ned en annan nyhet om övergrepp, nämligen ett brödrapar som systematiskt förgipit sig på barn de suttit barnvakt åt under drygt tio års tid sammanlagt. Den yngsta är född 2007. Vilken tur att det finns stödgrupper och terapi för våra offer.

Förkylningsunderhållning.

Nu försöker jag föreställa mig konst på temat Moberg-Broberg.

Typ utvandrarna, mörkret under däck på båten, alla har löss och spyr, Karl-Oskar har en liten löskuk istället för näsa och drar sexistiska ordvitsar för att pigga upp Kristina som ligger och får missfall i en pastellblommig hink.

En vanlig söndagkväll i kollektivet.

M står vid spisen och lagar en rejäl gourmétmiddag: ugnsrostad potatis, kikärtsbiffar med oliv och valnöt, senapssås. Jag och H sitter vid köksbordet och pratar under tiden. M tar lite färska kryddor från trädgården och sätter den sista touchen till kikärtssmeten. Vi bubblar på om havandeskap, hur jobbigt H tyckte att det vara att vara pank, hemlös och gravid. Barnen leker på övervåningen, hoppar i trappan fast de inte får.

M lägger biffarna i pannan, ett perfekt fräsande ljud. H reser sig upp för att hämta något utanför köket, tittar ner på golvet på en liten mörk klimp.
- Men, det ligger ju BAJS här!

Hon tar lite toapper, plockar upp bajset och lägger det i papperskorgen i köket. Någon klinkar på pianot i vardagsrummet. Och jag skrattar mig dubbelvikt. Livet rullar på.

Oillo ajo.

Jag jobbar på att sluta äta socker och har en svampinfektion i fittan att tacka för denna hälsonyck.

Jag försöker lura mig att andra saker är socker. Fryst banan mixad med sojamjölk => glass! Jorå. Nästan precis som glass, med lite god vilja. Kanske inte riktigt lika roligt, när en är på det humöret.

Idag kröp jag till korset och ringde vårdcentralen. Jag som är fittrådgivare med halva sveriges feministliga. Vilken skam. Mina naturknep som funkat så bra i alla år. Men den här gången är det mig en envis jävla svamp som vägrar gå bort. Jag bad om dödsmördarmedicin.

Sjuksköterskan som svarade frågade om jag brukade ha problem och om jag provat apotekets salva. Efter lite förklaringar om att den inte är bra undrade hon hur jag brukar göra istället. Jag försökte slingra mig in i det längsta och svarade bara med det diffusa "lite huskurer och sådär". Hon envisades med att få veta vad. Jag sa att hon skulle tycka jag var knäpp. "Nejdå, jag har jobbat länge här" svarade hon lugnande.

Ok, skyll dig själv, tänkte jag, och avslöjade mitt hemliga trick med vitlök och olivolja. Även kallat fittcaprese.

- Men... men... stoppar du liksom in vitlöken... eller hur gör du? Är du inte rädd att den ska fastna... det är ju FRÄTANDE!

Well well. Antar att man blir skeptisk till sinnet efter några års hjärntvätt på medicinska fakulteten. Vi andra kan fortsätta gnida in muttan med naturens egna i godan ro.

Pannkaksmisär.

Snart 27 år fyllda har jag idag lyckats med min näst sämsta pannkaksstekning någonsin. Det började egentligen med att jag haft en gammal sunkig stekpanna där teflonbeläggningen lossnar och lämnar svarta flagor i allt. Jag har äntligen unnat mig en ny, lyxig traktörpanna som skulle visa sig mindre lämpad i pannkakssyfte.

Recept på det veganska misslyckandet:

5 dl sojamjölk
2,5 dl mjöl
1 tsk salt

1. Steker i traktörpanna på lilla plattan "för att den stod på den plattan från början". Pannan är sprillans ny och så glidig att det liksom aldrig blir någon yta på pannkakan. Den blir liksom kokt.

2. Inser att det inte blir bra på teflon och med så liten botten, byter till gjutjärnspanna på stora plattan. Otålig och värmer för snabbt. Allt fastnar.

3. Jag tänker att man borde kunna göra "scrambled pannkaka" och rör ihop allt till en gegga. Det kunde man inte.

4. Geggan fastnar också i gjutjärnspanan och jag försöker steka den i traktörpannan istället. Stekpannor överallt.

5. Det funkar inte att steka scrambled pankaka i traktörpanna heller, det som händer är istället att geggan klibbar ihop sig till en boll.

6. Man kan ju inte slänga mat, så jag äter degbollen med lite stekyta inmosat inuti. Eftersom jag inte brukar gilla sylt till pannkakor har jag gjort guacamole att ha i, som typ crêpes. Nu blev det väl inte riktigt så crêpesigt som jag tänkt mig:

En annan väntan.

Efter 40 timmars värkar, med en barnmorska liggandes på magen och sugklocka manövrerad av en av de andra i det 8 personer stora förlossingsteamet, har Lo klämt ut en liten människa ur sig. Illröd, i smärta, med dropp och energibrist.

Det är så svindlande, sjukt. Dels det med den lilla människan, dels det med den stora smärtan. Jag mår faktiskt illa när jag tänker på saken. Smärtan alltså.

Jag ska anteckna till mig själv i guld att aldrig någonsin skaffa barn om jag inte är satan i helvetes motiverad till det. Mer motiverad än jag varit till något annat i hela mitt liv. Uuuhh!

redan maj.

Slutet närmar sig. Nuet är aldrig så underbart som när det håller på att bli ett då.