Efter 40 timmars värkar, med en barnmorska liggandes på magen och sugklocka manövrerad av en av de andra i det 8 personer stora förlossingsteamet, har Lo klämt ut en liten människa ur sig. Illröd, i smärta, med dropp och energibrist.
Det är så svindlande, sjukt. Dels det med den lilla människan, dels det med den stora smärtan. Jag mår faktiskt illa när jag tänker på saken. Smärtan alltså.
Jag ska anteckna till mig själv i guld att aldrig någonsin skaffa barn om jag inte är satan i helvetes motiverad till det. Mer motiverad än jag varit till något annat i hela mitt liv. Uuuhh!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar