En kväll. En middag. En person.
Romantik med mig själv. Jag dog inte av det heller. Men har tänkt lite på om han inte saknar våra fredagkvällar. Det där otvugna i det.
Tvåsamheten lyser med sin närvarande frånvaro. Någon annan gång, på en annan planet, ska jag ha nya fredagkvällar som är ännu bättre.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar