Kärleksanorektiker.

I dubbel bemärkelse.

Svältfödd på kärlek, svårt att nära kroppen med mat. Kilona slinker undan ett efter ett. Försöker pressa i mig gröt till lunch men det går inte, blir mätt på två tuggor och får ont i magen efter en halv skål. Undrar hur jag kommer att se ut om detta fortsätter länge till. Samtidigt är jag lite fascinerad. Hur jävla mycket kan man gå ner i vikt mot sin vilja? Konstigt det här med den föränderliga kroppen. Jag känner mig liten och jag krymper.