Skitknölar

Cancer cancer cancer cancer cancer. Fan vad alla ska ha cancer nu då.
Ikväll hittade jag kyrkogården. Att gå runt där och gråta en timme hjälpte. Lite som att hitta en ny trygg plats, istället för det gamla kollektivet och det där. En plats där det iofs inte finns några människor som pratar, skrattar, skriker eller lagar mat om jag behöver. Men väl en och annan ande, och en påminnelse om livets litenhet och storhet.