Olika sorters avslut.

Försöker variera sorgen med ilska. Tror jag behöver någon som knuffar mig över gränsen, men snart är jag där. Något som hjälper till är när den människa som betytt mest för mig och som jag stått närmast väljer att säga upp kontakten permanent via sms. Och i sms:et väljer att trycka till mig en sista gång riktigt jävla hårt, med ett "när vi hörs gör jag mig illa, jag får asmycket ångest. när vi inte hörs klarar jag mig fint i livet. jag vill inte att höras mer" (ungefärcitat för jag raderade det tyvärr lite för snabbt).