13 december 2009

Som hej ungefär.

Svartsynt och ensam på råkalla uppsalagator i ett tappert försök att handla julklapp på second hand. Så ensam och kall i sinnet att ett sekundlångt leende från en oanspråkslös grå man i sina bästa år fick mig ur balans. Tack främmande du för den lilla gnuttan ljus. Om du visste vad jag behövde den där blicken. Om du visste hur länge jag ville släppa fram de små tårarna du lockade fram. Du var den första som såg mig den dagen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar